Allt började en kylig vinternatt.
Det slet i träden på grund av den hårda snöstormen.
Jennifer kunde inte sova. Hon stördes av oljudet från natten.
Hon gick upp ur sängen och tog sitt täcke och smög ner till sin mammas och pappas sovrum.
Rolf var vaken men inte Candi. När han såg Jennifer gick han upp för att se hur det stod till med dottern.
- Vad är det älskling? Kan du inte sova?
- Nej... grät hon. Jag är rädd...
- För stormen?
Jennifer nickade. Rolf lade armen om sin dotter och så gick de ut i vardagsrummet för att inte störa Candi.
- Du vet, älskling, att en snöstorm är inget att vara rädd för. Det är bara...snö som yr.
- Jag vet det, men det låter så otäckt, pappa. Kan jag inte få sova mellan er i natt?
- Ja, det får du hemskt gärna göra, sa Rolf. Vill du ha lite varm choklad innan, så kanske rädslan lugnar sig lite?
- Ja, hemskt gärna, sa Jennifer. Tack pappa.
Rolf tog ut mjölk och chokladpulver och gjorde iordning en kopp rykande het choklad. De satte sig vid bordet och pratade tyst medan Jennifer drack sin choklad.
- Pappa, jag tror faktiskt att min rädsla har lagt sig nu. Jag kan nog sova i min egen säng.
- Se där, chokladen verkade snabbare än vad jag trodde, sa Rolf och log.
Dottern skrattade till. Sen tog hon sitt täcke och vandrade upp till sitt rum igen. Väl där kunde hon somna. Hon drömde om en värld utan rädsla och utan fruktan...
Hon visste inte att denna natt skulle bli början till en mardröm som skulle skrämma henne från vettet.
